slutavarafet

Igår var den stora dagen, dagen då jag äntligen skulle ta mig i kragen och hoppa fallskärm. Detta var en present som jag önskade mig på studenten (2007). Ja, jag vet att jag har skjutit upp det allt för länge!

Nervös? JA! Kissnödig precis hela tiden men ändå så trodde jag att jag skulle vara mer nervös än vad jag var.

När jag väl kom till fallskärmsklubben var det lång väntan då det var förseningar. Men så fort min tandeminstruktör kom så gick det hela så fort. På med overallen, på med selen och en snabb genomgång. När vi stod ute på flygfältet och solen sken och inte ett moln syntes på himlen visste jag att detta skulle bli något helt underbart. Instruktören Fredrik var riktigt trevlig och lugn, han gjorde min upplevelse så otrolig!
Flygturen var stillsam och inte ett dugg nervös, men när luckan i planet åkte upp och det första gänget hoppade så blev jag livrädd. Jag skulle hoppa ner 4000meter!

Känslan att falla fritt ner i 50sek(3000m) var otrolig, en blandning av känslan "jag dör snart" och känslan "jag överlever allt" inföll mig. När fallskärmen var utfälld så njöt jag på 1000m höjden. Jag vill upp igen! Det går inte att beskriva med ord hur detta var, utan ni måste verkligen testa på det. Fantastisk upplevelse!

För er som vill se bilder från mitt hopp så lägger jag upp en länk här, hade under hela hoppet med mig en fotograf som hoppade med oss.
Länk till fotoalbum.